Vi tycks inte vara omtyckt av Poliser. Nästan varje gång vi är ute och åker så blir vi av någon anledning stoppade. Oftast är det för att vi åker på bussgator och liknande, men ibland händer det att de stannar oss för en rutinkoll..
Schander Media och Poliserna
I det här fallet ville de bara kolla så bilen var besiktigad, för tydligen så hade en limmo åkt runt på Öland förra året med körförbud, så de trodde det var våran, men så var icke fallet. Körkortskontroll och blåstest sen fick vi åka 🙂
Själv tror jag nog att de mest var nyfikna.. De försökte titta in i bilen ett flertal gånger, men det är rätt mörk toning. Sen så satt vi bara några personer där och drack alkoholfri öl, så de hade inte hittat något kul där inne 🙂
Har ni missat ballar av stål så måste jag rekommendera det! Riktigt kul såhär efter en lång jobbdag 😉
Ballar av Stål – En Jobbig Djävul – En skitjobbig vecka
För er som sett ballar av stål, Ballar av finn i en brittisk variant med precis samma sketcher typ, vilket tyder lite på att den svenska bara är en ripp på det hela.. Tråkigt men sant. Gillar ni svenska produktioner se den svenska gillar ni engelska så se på den engelska, as simple as that 🙂
Ni vet ju hur jag blir alldeles till mig av bra reklam.. Här har vi ett till exempel på reklam jag gillar,
BlackBerry: Shoot The Apple
Och varför är den så bra? Det är en härlig teaser på att Blackberry ska göra en ”iPhone dödare” De skjuter ju ett björnbär igenom ett äpple, genialiskt och underbart! Men Apple är ju lite som mig, och deras fans lite så. De vägrar ha fel, de vägrar vara annat än bäst!
Så det är ju klart att det kommer upp en Re:Version av reklamen på Youtube,
Re : BlackBerry Bullet Shows Apple Who’s Boss!
UNDERBART! För iPhone kommer för alltid vara bäst!
Men all kaxighet kan ibland leda till något dåligt… Som visas i den här humorvideon,
Apple iPhone gets poked by BlackBerry
Men både jag och Anna anser att iPhonen är en tjej och ingen kille som i videon…
Åkte hemifrån vid 12 tiden på fredagen och var hemma kl2 inatt… Har nästan jobbat konstant och verkligen slitit ur alla reserver man hade i kroppen, men det har varit skitkul!! Även om det är gnällmåndag så kan jag inte annat än säga positiva saker om helgen 🙂 Modellerna har varit underbara, stylisterna, makeupartisterna och alla andra som jobbat med eventet har varit tippen!
Nu vill jag sova och ha ledigt i 2 dagar, men det går inte! Jag har så sjukt mkt att göra den här veckan att jag troligen inte kommer kunna vila föräns nästa måndag… 😦 Börjar med det mest akuta idag och det är att flytta och flyttstäda min studio! För den ska vara tom och nycklarna ska lämnas imorgon! ^^ Så nu ska jag sätta fart med det helt enkelt. Men först, en lunch 🙂
Jag verkligen saknar min iPhone när jag är iväg såhär. Har ju inget att mobilblogga ifrån! Jag känner verkligen att bloggen blir lidande.
Ett urförligt inlägg om min mådag kommer imorogn. Nu är jag bara på tok för trött. Lägger upp en video så länge bara för att den är så sjukt kul!
Maxi och Albin är då för sköna. Här flummar de iväg totalt under tiden de väntar på att bli fotograferade på Mist Studio i Stockholm. Och jag råkade ha lite tid över så jag filmade dem lite 😉
Schander Media presenterar Maxi och Albin som 2åringar
Det här är så mycket barndomsminnen. Jag var runt 7 och min styvfar hade den här plattan.
Så fort jag var själv hemma så spelade jag den på hööög volym! its the shit 🙂 Fast hittade bara en skräpig live version på tuben 🙂
Gaston Bros – Efterfest [HQ]
Och den passar ju skitbra nu när jag har efterfest.. Fast Anna-Viktoria är skittråkig när hon bara vill kolla på Angelina Jolies filmtrailers och massa gamla barnfilmer.. Hur kul är det?!
Videon från i söndags, jag fick bara vara med när jag sköt hagel. Roligast var ju lätt .375 Holland & Holland Magnum (det är den de skjuter liggande med, inte helt billig ammo till den… 54kr per skott… Insane!!)
gevärsskytte
Aktörer: Stor bege dunjacka = Jag, Svart jacka = Whistler, Blå tjocktröja = Micke, Svart dunjacka = Karin, och de andra är vet jag inte namnen på.
Jag skriver det här inlägget för familj, vänner och anhöriga till Sophia som inte kunde närvara vid det sista avskedet av min älskade syster! Det tog 2 timmar för mig att skriva det med många pauser för att andas.
En tung fredag har det varit. Just därför har det inte blivit något bloggande.
Behövde lite tid att vila, att tänka, att bara vara. Som jag sa tidigare idag så min systers begravning varit idag.. Riktigt tungt var det att träffa familjen, släkten och alla gamla vänner. Känna hur tung luften var av sorg. Det var även den första begravningen jag varit på, så jag har inte så mycket att jämföra med, men jag tyckte att den var fin och precis som jag ville ha den. Förutom den första låten som spelades…
Ceremonin börjades med,
Björn Skifs – Håll mitt hjärta
På tok för tung och deprimerande låt tycker jag. Det finns låtar som är fina, som fyller än med lättand och harmoni.. Men den här är bara för djup och deppig.. Den fick verkligen känslorna att slå igång. Inte vad riktigt vad jag ville, jag tycker att det är onödigt att försöka dra fram sorg genom sorgsen musik. Jag fick nästan tårar av den här låten innan allt med Sophia hände. Hur ska det nu gå när jag hör den?
Mammas helt underbart tal!
”– Hösten 1986 fick jag en jättechock. Då fick jag veta att jag var med barn. Jag var en 20 år gammal partytjej som inte hade en tanke på barn, jag var inte ett dugg sugen. Många undrade hur det skulle gå, inte minst jag… Vad gör man med en bebis, vad äter de och när? Hur håller man en sån… kräks alla… är det kul… en massa tankar snurrade runt…
En iskall dag i början av mars var det dags. Då låg hon i min famn. En liten tjej, tyckte jag. Strax över 4 kg tung och såg ut som en liten ET. Hon var avvaktande och jag likaså. Den där himlastormande lyckan kom inte då, direkt utan vi spanade mest in varandra.
Sakta men säkert började någon slags förståelse växa fram mellan oss och kärleken växte dag för dag. Sophia var enkel att ha att göra med, hon gillade mat och gos, så det var det vi fyllde dagarna med. Sophia mer eller mindre bodde i min famn och det var inte många minuter vi var ifrån varandra. Bandet mellan oss stärktes, mer och mer.
Just när hon passerat sin ettårsdag kom familjens vilda kille Johannes. Sophia tog sin uppgift som storasyster på allvar. Minsta lilla gny ifrån Johannes så var hon där och pysslade om honom. Hon var så lugn, jag behövde aldrig vara orolig för att hon skulle göra sin lillebror illa.
Tiden gick, bandet mellan oss blev starkare och starkare. Jag upptäckte mer och mer att det var helt ok att ha barn. De gick ju att prata med dem och tom att ha kul med dem.
Och kul hade vi, vi åkte skridskor, var på utflykter, vi bakade, cyklade, badade… listan kan göras hur lång som helst. Sophia fortsatte att vara enkel tjej och mest till glädje. Sophia var så klok, så förnuftig. Förutom städningen så var det aldrig nåt att ”bråka” med henne om.
Sophia var en funderare. Hon kunde sitta timma efter timma och bara titta rakt fram. Hon for inte runt så där som barn brukar göra. Ibland blev jag orolig och funderade över om hon var ledsen eller arg men hon såg oftast nöjd ut. När jag sen pratade med henne märkte jag att det var mycket hon funderat på, ibland stora saker men även småsaker kunde analyseras länge. Vi satt många timmar och pratade. Ibland glömde jag bort hur gammal hon var för hon var så insiktsfull. På nåt sätt var hon född vuxen.
Vid 16 års ålder var det dags att flytta iväg till internatskolan i Norrköping. Nu skulle Sophia lära sig allt hon inte visste om djur, hennes stora intresse i livet. Nu skulle hon kunna allt, lära sig allt men även klara ett eget hushåll.
Alla har vi roller i tillvaron, Sophias roll var ”den duktiga”. Hon hade alltid höga betyg, hon gjorde alltid ”det rätta”, hon gick alltid att lita på, inget tjafs. Men nu rasade det för Sophia. Det blev jättetufft. Hon kände press från alla håll, även från mig misstänker jag. Även om jag sa till henne många gånger att man bara kan göra sitt bästa.
Skolan blev tuff, inte så där kul som hon tänkt sig, drömt om, men hon kämpade på. Bytte inriktning och försökte få ihop nåt vettigt. Med stöttning av vänner, lärare och mig förstås blev det till sist rätt bra.
Hon kom oftast hem på helgerna för att ladda batterierna, vi kokade soppa och kollade på film. Vissa helger när jag inte var hemma passade hon på att ladda ordentligt. När det var söndagskväll och jag dök upp, var det ofta kaos hemma.
Jag kände hur det nästan kokade ur mina öron, hon log sött och bad mig ta en runda runt huset så skulle hon röja snabbt. Jag suckade och bet ihop, men gick snällt. När jag 5 min senare kom in mötte hon mig med en kram, ett leende och ”välkommen hem mamma” och ordningen var tillbaka. Vi löste nästan alltid våra konflikter på det sättet. Enkelt och med en kram.
När skolan till sist var avklarad var det dags för jobb. Att det inte skulle bli något med hästar eller djur som hon utbildat sig för, var rätt klart redan. Hon ville tjäna pengar! Brorsan fixade till en intervju på firman han jobbade på. Jag körde Sophia dit och 5 min senare var jobbet fixat. Ett par dagar senare var det premiär på ett lager.
Ganska snabbt upptäckte familjen att vi hade fått ett helt nytt samtalsämne. Det har alltid varit djur som hon bubblat om, men nu var det lager! Eftersom både Johannes och jag har jobbat på lager så blev det väääldigt mycket lagersnack ett tag. Hon fick vara runt lite på ett par olika lager men Schenker var ”hemma” för henne. Det var stället hon trivdes bäst på.
Sophia bestämde sig för att hon skulle in på Schenker och nu ”på riktigt”, inte som en inhyrd! Naturligtvis fick hon som hon ville. I maj blev hon anställd av Schenker. Hon tjatade öronen blåa på oss med allt lagersnack. Hon ringde mig när det var segt, hon slängde iväg nåt sms och svor över tunga gräsklippare eller solrosfrö-säckar som inte stannade där de skulle.
”mamma vet du hur stor plats en säck solrosfrö tar när den ligger trasig och utspridd på marken”
Våra lunchsamtal var så gott som obligatoriska och hon ringde alltid när hon åkte hem från jobbet. Hon hade hittat sin plats i livet. Hon mådde gott.
Sophias mål var spikade; i vinter skulle hon läsa in matte B, till våren skulle hon ta hoj och bilkörkort och nästa höst skulle hon läsa Logistik och ledarskap på högskolan.
Sen skulle hon ta över Schenker. Alla som sett hennes blick när hon sa att hon skulle fixa stället hade nog antingen darrat av skräck eller jublat av lycka beroende på vad man gjorde på Schenker.
När någon går bort blir den personen på något konstigt sätt såå underbar, så perfekt, så ofelbar, så himla bra liksom.
Sophia var inte perfekt eller ofelbar. Hon var kass på att dansa, borstade bara håret när hon var tvungen, en riktig slarvmaja hemma, men hon var en perfekt dotter, ett perfekt första försök för mig som mamma. Sophia var en perfekt bästa vän för hon lyssnade ALLTID och kom med sina vansinnigt förnuftiga råd. Sophia styrdes så gott som alltid av sunt förnuft och när hon sa nåt så visste man oftast att det var värt att lyssna på. När jag blev allför fjollig skrattade hon gott men hon dömde aldrig. Vi stod varandra nära, så nära man kan göra som mor och dotter. Vi var på väg att tappa vår mamma/dotter roll och istället bli bästa vänner. Ibland var hon liten och ville ha mamma men de stunderna blev färre och färre. Tyvärr kom vi inte ända fram. Det tog slut alldeles för tidigt.
Sophia sa alltid att kroppen bara är ett skal. Den ska bara vara transportförpackning för själen. Ta hand om kroppen så den håller men lägg inte för mycket jobb på den. Smink och sånt tjafs var inte hennes grej, ”det här är jag… gilla läget”, var nått vi ofta fick höra.
Sophia visste bestämt att när en person dör så går själen direkt till de som älskar. Den 18 november flyttade hon in i mitt hjärta. Hon har ju alltid haft en plats där men nu behövdes mer. Hon var liten men himla bra på att bre ut sig. Smärtan i mitt hjärta när hon rumsterade om går inte att beskriva. Nu börjar det lugna ner sig lite, smärtan finns där men den börjar gå från ilsken skärande värk till en molande dunkande värk. Den kommer jag leva med länge framöver.
Sophia var på väg ut i stora världen och var redo att prova vingarna fullt ut. Det som gjorde mig så lycklig var ju att hon gärna ville flyga ihop med mig. I hennes planer fanns jag med. Nu tar jag henne med mig i allt jag gör. Hon ska få flyga, hon ska få upptäcka världen ihop med mig. Nu får min gamla kropp vara hennes transportförpackning.
Jag har sett henne gå många gånger, iväg på egen hand i livet. Första skoldan, ridskolan, till kompisar, iväg på internatet, första dan på jobbet. Men efter varje utflykt har hon kommit tillbaka till mig, berättat, fnittrat, svurit, ibland gråtit. Den här gången kommer hon inte tillbaka. Nu finns hon bara i våra hjärtan. Jag vill att ni också tar Sophia med er. Bevara henne som ett fint minne, le när ni tänker på henne, skratta gott åt det ni delat. Ge er aldrig, sätt mål och se till att uppnå dem. Ha kul… Njut av livet…”
Jag vet inte hur de andra kände, men jag vet iallafall att jag blev väldigt rörd av det. Att mamma ens hade styrkan nog att läsa igenom hela… Det är helt otroligt, jag hade aldrig klarat det.
Minns inte riktigt ordningen på allt, men sen spelade Simon (styvbror) ett egenkomponerat musikstycke på gitarr, Josse (styvsyster) läste lite ur en dagbok från när hon och Sophia vad 15år, ett tal medskickat från en bekant som inte kunde komma lästes upp och två låtar till spelades,
Mamma Mia – Slipping Through My Fingers
Mamma Mia – I Have A Dream
Jag hade inte tänkt att ta med kameran, men mamma ringde och bad mig göra det. Det kändes skönt att ha den med. Kameran är ändå mitt liv, när jag har den i handen vet jag vad jag ska göra, jag tänker på annat och kan slappna av lite.
Familj och vänner som vill ha bilderna för att skrivas ut skickar ett mail till info@schandermedia.se så får ni dem i högre upplösning och utan loggan.
Jag lyckas inte somna… Tror det beror på den här låten,
Catya skrev om den för några veckor sedan, och nu även Anna-Viktoria. Den förföljer mig… När jag lyssnar på den känner jag mig som en dålig person. Att allt jag gör vore en ond handling och jag vill be alla om ursäkt för allt dumt jag någonsin gjort!! Förstår inte varför låten påverkar mig så, men det känns mysigt på något sätt.
Anna, tror jag gillar dig mer än jag själv förstår!
Låttexten i förra inlägget är tagen från ett humorprogram på P3 och sedan lite omgjord av mig. Original låten Good Night Sweetheart (vem har gjort originalet?) här vi här,
Och när jag lyssnar på den blir jag så sjukt sugen på mer Barbershop musik! Är jag konstig som gillar Barbershop?
Från Scrubs, en hel del härlig humor i den serien 🙂
Från Family Guy
Note to self, sluta göra inlägg privata.. La upp det här inlägget imorse men glömde att publicera det……. Klantigt!! Märkte det först nu med, strax före 4 på eftermiddagen…
Jadå, det blev träning även idag! En timme och 10 minuter på en crosstrainer 🙂 Jag känner mig alltid lika gay när jag kör crosstrainer istället för biffarna som lyfter fria vikter.. Men jag gjorde ju det igår så då kör jag kondition idag 🙂 Imorgon blir det vikter igen.
Sen är det sjukt viktigt att få i sig kalorier efter träningen! Missar man den biten så blir man trött och seg efter träning istället för pigg och glad som man ska bli. Jag brännde ca 800-1000kcal på träningen idag, vilket betyder att jag bör äta massor eftersom jag inte siktar på att gå ner i vikt utan bara omfördela och då är det för många kcal att bli av med per dag.
Så jag blandade till en smoothie med massa bra saker som är perfekt efter träning 🙂
SchanderMedias Tränings Smoothie:
2st Ägg
1st Banan
2dl Mjölk
2dl Vaniljyoghurt
1dl Havregryn
2dl Frysta Hallon
2dl Frysta Jordgubbar
Börja med att micra de frysta frukterna lite så att ni inte förstör eran blender och även för att få rätt konsistens på smoothien. Häll sedan ner allt i blendern och kör igång. 🙂
Fotografen Johannes Schander | www.schandermedia.se | info@schandermedia.se | Studio i Jönköping 