Ätstörningar är ett viktigt men jobbigt ämne.
Det är ju så fruktansvärt många som har problem med maten. Det som jag tycker är lite oroväckande är att det är allt fler killar som får dessa problem, men att killarna inte uppmärksammas på samma sätt som tjejerna.
Men det är väl som alla andra könsroller.
- Det är bara tjejer som har anorexia
- Det är fel att killar tjänar mer pengar än tjejer
- Tjejer blir utnyttjade för sitt utseende
Men allt beror bara på hur man tänker på det!
Jag tycker att tjejerna har det lyxigt! De kan genom hur de klär sig välja hur de blir uppfattade, de kan spela på sitt utseende och få killar att göra nästan vad som helst. De går före i kön och de får gratis drinkar på krogen. Varför ska ni då tjäna mer än killarna? Man får väl lite i lönen räkna in förmånerna man får! För tjejers förmåner existerar inte bara på krogen utan även utanför.
Jag får ofta höra att jag bara exploaterar Anna för min egen vinning här i bloggen. Hon gillar uppmärksamhet och jag älskar att ge henne det 🙂 Vi funkar bra ihop helt enkelt och stör ni er på det så sluta läs! 🙂
Anledningen till att jag tar upp det här är att jag länge har funderat på att prata lite om min viktminskning. Och om hur fel det kan bli…
Jag är enligt mig själv en väldigt stark person. Jag har bra självkontroll och ett hyfsat bra grepp om verkligheten.
Men i Augusti 07 så tog mitt förhållande med en tjej slut efter 3 år. Jag förtjänade det för jag var ett svin mot henne men det var ändå väldigt jobbigt! Jag var faktiskt deprimerad över det och kunde inte släppa henne på väldigt länge.
Jag löste mina problem genom att bara tänka på bra saker och festa.. Inte jättebra kanske att vara ute så mycket som jag var men det fungerade då tyckte jag. Fast problemen bara växte inom mig.
Någon gång i runt september/oktober 07 så orkade jag inte mer. Jag klarade inte av att bara festa och gömma mig från min ångest över hur jag hade sumpat en bra tjej. Så jag bestämde mig för att göra något åt mig själv och jag tänkte börja med vikten.
Då vägde jag runt 96kg och var rätt ur form om man säger så..
Bilden här är ändå inte ifrån när jag var som värst utan jag vägde nog ”bara” 86 på bilden. Men jag var ändå ordentligt rund i ansiktet..
Så jag började skära ner på maten. Jag slutade helt äta godis, dricka läsk och annat onyttigt. Jag slutade i princip helt äta socker. Sen så började jag även plocka bort en del av kalorierna.
Jag åt bara mat varannan/var tredje dag! Vilket verkligen inte är bra! Så gör aldrig som jag! För det som krävs för att ens klara av det är extremt bra självkontroll och disciplin. Och det är inte heller bra för kroppen.
Jag tappade kilon som om det vore löneutbetalning från kontot. På 3 månader gick jag ner ca 30kg.
Problemet med att göra så som jag gjorde är att man inte har ett dugg energi kvar. Då jobbade jag bara 3-4 dagar i veckan och det var ungefär vad jag orkade med. Alla annan tid så var jag helt död. Bara sov och vilade. Inte ett speciellt roligt liv om jag får säga det.
Jag drack runt 3 liter kolsyrat vatten om dagen för att hålla hungern borta och mådde mest piss. Men visst, det fick mig att gå ner.
Runt Januari 08 så började jag bli nöjd med min viktminskning och började öka på maten. I takt med att jag ökade med maten så ökade jag motionen. Under hela våren och sommaren så var jag ute och joggade flera mil i veckan. och min kropp samt energi började sakta återhämta sig.
Men jag kände mig fortfarande inte smal, jag kände mig inte snygg i kroppen. Jag fick hela tiden kritik för min viktminskning. Alla ”Krogvänner” och annat folk man bara träffade några gånger i månaden sa hela tiden till mig att jag måste sluta gå ner, att det är farligt att gå ner för fort. Och jag förstår varför!
Det är så sjukt lätt att börja få och känna anorektiska tendenser i sig själv. Även fast jag gått ner till ett normalt bmi så hade jag hade jättesvårt att äta normal och ville gärna skippa måltider för att jag kände mig för stor.
Jag kan verkligen förstå att personer som som faller för sina tankar kring kroppens operfektion får anorexia. Som tur var så struntade jag lite i mina tankar och tvingade mig att äta.
Även hösten 08 var jobbig. Jag visste hela tiden att jag behöver äta mer, att jag behöver gå upp för jag ska börja träna gym och då behöver man mat. Det var bara så sjukt jobbigt att se sig själv gå upp i vikt. Även om det bara syntes på vågen så var det jobbigt. Jag gick upp från 66 till 75kg som jag väger nu. Och märker att jag bara mår bättre!
Ser lite läskig ut i ansiktet på den här bilden.. Men det får ni ta ^^
Just nu känner jag mig bara glad! Jag är pigg, hyfsat nöjd med min kropp (mycket för att jag vet hur den kommer se ut efter deffen) och jag lever ett sunt liv utan massa onyttigheter. Men minnet finns kvar och ibland drar det inom mig och viljan att gå ner kommer, men då intalar jag mig själv att jag vill bygga muskler och inte bli skinny skinny.
Och säger än en gång, gör inte som jag! Det är på tok för lätt att bli fast i det. Men ändra gärna er kost och plocka bort sockret i era liv om ni vill gå ner lite.
![P240908_18.12[02]](https://schander.wordpress.com/wp-content/uploads/2009/05/p240908_18-1202.jpg "P240908_18.12[02]")
Och en bild jag tagit på mig själv, den här nivån tänkte jag ”Banta” ner mig till. Bones are beautiful är något Anna säger ofta, och jag håller med! Dock så kommer min rygg inte riktigt se ut såhär när jag är klar då jag har en hel del mer muskler 🙂
Fotografen Johannes Schander | www.schandermedia.se | info@schandermedia.se | Studio i Jönköping 